Att känna sig rädd, del 3

Av fyra gripna och anhållna släpptes två, dom hade inte aktivt deltagit.

Två män dömdes för Grov utpressning till 3år respektive 3år och 10 månaders fängelse. De båda målsägande flydde utomlands på grund av en överhängande risk för hämdaktioner. Han hade tidigare varit kompis med de som dömdes, de hade rest tillsammans till bl a Amsterdam, där en schism skall ha uppstått.

Undra hur många liknande brott som aldrig anmäls? Hur är det att leva under ständigt hot? Kan man någonsin känna sig trygg? Hade de haft ett bättre liv om de inte hade ringt polisen? Hade det då slutat med ”bara” 200 000 kr? Vad är det för trasiga psykopater som gör så här mot andra människor? Är pengar så viktigt? Varför?

Utredaren som tog över ärendet efter vi gjort vårt kom till Rinkeby för att berätta hur det gått efter rättegången. Hon gav oss mycket beröm och några ytterligare tips. Ur polisiär synvinkel var det hela en framgång och oavsett hot och rädsla så är jag till fullo övertygad om att det var rätt att ringa polisen. Är du inte övertygad så ställ dig frågan: ”Ska människorna som gör dessa grymma brott gå fria?”. Hur skulle samhället se ut med ett par snäpp bättre civilkurage?

Att känna sig mäktig, del 2

Avrapporteringen tog tid, det är viktigt att få med detaljer och nyanser. När avrapporteringen var klar så inleddes FU (Förundersökning) vilket i praktiken innebär att fler enheter kan och får ta del av anmälan med bilagor.

Åklagare anhöll X i sin utevaro efter jag ringt och berättat vad vi hade fått fram. Bilen efterlystes inte så att ingen oinsatt patrull skulle stoppa den och förstöra utredningen. Vi försökte febrilt få reda på vilka dom andra inblandade var. Klockan var nu tidig morgon och vi hade 13 timmar till nästa arbetspass. Piketen och NOVA var inkopplade på ärendet, dom skulle hjälpa oss under nästa arbetspass. Vi var cirka 7 personer från Södra Järva Näpo som skulle jobba även nästa pass. Vi var en vargflock som fått upp ett färskt och blodigt spår. Stationsbefälet i Solna villa att vi skulle ägna hela nästa pass åt ärendet.

Hem, försöka sova, stolthet blandat med spänning. Vad kunde vi gjort bättre? Inte mycket.

Dag 2:
De utsatta paret var satta i temporär säkerhet på okänd ort. Piketen planerade tillslag på två adresser samtidigt, NOVA fanns någonstans i Stockholm och gjorde sitt. Vår första uppgift blev att bevaka tre adresser innan Piketen hunnit fram. Det var en kall natt, rimfrost och stjärnklart, dolt uppträdande. Benen darrade av spänning och kyla.

Piketen gled fram till adressen med hjälmar, skyddsglasögon och ballistisk sköld. ”Det är den lägenheten, nedre botten till vänster, det är minst en person där inne.” ”Ok, ni får bevaka vår rygg. Inga obehöriga in i trapphuset. Det kan komma besök.” ”Klart, vi går in.” *Tystnad på radion*

Kollegorna P och F messade att dom satt ”i en snögubbe” och bevakade en alternativ lägenhet och de var grymt nyfikna på vad som hände hos oss. ”Ge mig något! Vad händish?” skrev dom.

Vapenlamporna fladdrar runt i lägenheten medan den säkras, ljuskäglorna skymtas mellan de nerdragna persiennerna. Radion sprakar. ”Vi har en person från lägenheten. Ni tar över.”

Han fördes in i arresten och blev anhållen efter ett kort men bra förhör. Han var nymuckad från kåken och sjöng som en vårfågel. Han undrade varför Piketen kommit, ”Ni kunde ju bara ha knackat så hade jag öppnat.” Kanske fattade han allvaret och ville inte in i buren igen. En till anhållen och ytterligare en anhållen i sin utevaro.

Den andra inbrytningen gav noll. De andra övergick till allmän spaning efter en bil och två individer, varav en känd till utseendet. Natten gick, arbetspasset började rinna ut. Inga resultat. Varje tänkbar gata finkammades. 30 minuter till sluttid. J som jag åkte med sa ”Väck mig om du hittar något.” Fan, tänkte jag, jag vill ta dom råttorna, fan-fan-fan. Vi glider ut ur ett garage nära E18, en mörk bil flyger förbi, en kombi, BMW! Nu jävlar, pulsen rusar. Jag kör efter, vändplan, blocka vägen med bilen, ila till radion, ut, säkra förare och passagerare. Kolla så inget knark dumpas. Rätt bil, X vid ratten, okänd person bredvid, dom hade handlat snabbmat. Bingo! Passageraren släpptes i brist på bevis, bilen bergades till undersökning. X sattes i arresten. Han hade en påse rohypnol i kalsongerna.

De andra rinkebypatrullerna avrapporterar på stationen när vi kom dit. ”Fan va gött att ni hittade honom.” 20 minuter senare ringer M:s telefon, det är killen som är målsägande: ”Y och två andra letar efter mig på en Grekisk fest i Solna.” Dom blåar till adressen, på övertid, en piketpatrull ansluter på vägen. Dom sista två grips, en person får gå, vi känner igen honom men har inget på honom idag.

Två nätter är till ända, fyra av fyra gripna. Målsägandena får ett lugnande besked och kan kanske sova gott en natt. Utredare tar över. Hem, sova, lycka. Livet är bra skönt ibland.

Att känna sig liten, del 1

Har väntat med att skriva om ett par fall, nu har det gått en tid och känns okej att skriva om. Domar har fallit och allt är offentligt.

Det var en vanlig dag, på den mörkare halvan av året 2007. Klockan strax efter sju, lätt regn, asfalten mörk. Jag jobbade civilt med P & M. Radion ringde upp oss på mobilen ”Ni är civila va? Kan ni hjälpa till med ett case i Kista, dom vägrar prata med någon i uniform, det verkar vara en kille som har fått stryk.” Okej, tjick-tjack så var vi i kista och knackade på en lägenhet.

Någon tittade i kikhålet, rörelser och upprörda röster. ”Okej, säger P som är förman, vi delar på dom och ser vad som hänt.” Verkar vara en hund i lägenheten, bara det inte är en pitbull, hinner jag tänka. Dörren öppnas av en man med uppspärrade ögon, bakom honom står ett par andra män, dom ser hotfulla men rädda ut. P slänger fram brickan och säger: ”Vi kommer från polisen, kan vi komma in? Bra. Hur många är ni där inne? Okej, vi ska bara kolla igenom lägenheten först, stanna här.”

I soffan framför teven sitter en rödgråten tjej och en kille, han ser skärrad ut, hans ena ben skakar. Pappa, morbror och två kusiner står bredvid, alla pratar i mun på varandra. Dom är upprörda, skakade och rädda. Killen med skakande benet är runt 30, han ser ut att ha varit med om en del i livet, han ser rätt tuff ut. Han gråter ena minuten och skrattar nästa. Tjejen är mellan 25 och 30 hon verkar ha svenska föräldrar, hon är vacker. Hon gråter otröstligt, jag tar henne till köket för att få lite lugn. M för släkten åt sidan så att P kan få prata med honom bättre.

Det vi lyckas få fram efter en halvtimme är att hon och han blivit förda av några män till Rinkeby där han blivit in tvingad i en lägenhet och slagen så att han svimmat tre gånger. Männen har hittat på en skuld på 200 000 kr och sagt att de ska betala inom en vecka. De vägrar namnge gärningsmännen. Hon har blivit kvar i deras bil under misshandeln. De har blivit hotade till livet om de pratar med polisen. Vi kommer inte längre, ingen vill prata. Jag samtalar med P och M avskilt, P tror sig veta vem som gjort det. Vi måste få ett namn, vi måste få mer info, annars så kommer vi inte vidare.

P frontar honom och säger: ”Var det X som gjorde det?” Hans blick blir tom och han stirrar ner i golvet. Det blir tyst i lägenheten, sen säger han: ”Ja..”

Han orkar inte hålla masken längre, han berättar allt. Han berättar att X och Y plus en grek tagit honom till lägenheten. X och Y har slagit honom och när han vaknar till efter andra eller tredje svimningen så sitter dom och röker roppar på folie. Han vill bara gå, hans flyktbeteende har utlöst med kraft. De trycker ner honom i fåtöljen igen och någon visar en pistol i byxlinningen. ”Sätt dig och ta det lugnt.” ”Ge oss din bil, vad är den värd? Ok, 140 kakor, vi ska ha 60 till på måndag. Vi hade tänkt att råna ditt café i sumpan men du hade sålt det. Du är skyldig oss 200 för det!” ”Får vi inte pengarna och pappren på bilen på måndag så dödar vi din pappa, fattaru? Snackar ni med snuten så dödar vi dig! Din lilla fitta.” Han och hon skjutsas tillbaks till Kista och släpps utanför lägenheten.

Våra hjärnor går på högvarv, vad ska vi göra? Vilka beslut måste vi få? Vi ringer kollegor i Rinkeby som börjar slå i registren, vilka kan de andra tre vara? Ok, dom måste bort från lägenheten, vem tar hand om hunden? Vad ska dom ta med sig? Kaoset lägger sig, vi är i civilbilen med han och henne. Han pekar ut lägenheten dit han togs, han är 90% säker. KS akut nästa. Hans ansikte är svullet, det är helt buckligt. Som en trasig fotboll där gummiblåsan bubblar ut. Vi lämnar dom på KS, en annan RInkebypatrull möter upp för att dokumentera hans skador. Vi åker för att avrapportera. Vi kör förbi McD för en bit mat och för att kunna snacka igenom om vi missat något viktigt.

Brottsrubricering: Människorov (BrB kap 4 §1, påföljd: 4 – 10 år eller livstid) alt Grov utpressning (BrB kap 9 §4 2st, påföljd: 6 mån – 6 år).

Två andra patruller letar efter X i Rinkeby. Undra vilka de andra är.
Fortsättning följer…